Jag har tid, eller?

Jag har tid, jag lever. Livet är en viss tid. Fast livet är också, i sin mest påtagliga känsla, frihet från tid, tidens upplösande.

Frågan Vem har tid? kan därför läsas, vem är i tiden? Det kan då handla om att den som inte har tid, inte är fast i tiden. Men det är ju inte det man brukar mena med det uttrycket, i vardagligt tal. Vanligen menar man väl ”vem har utrymme i sin fullspäckade kalender till att…”, dvs ”ska vi boka in ett möte så vi hinner träffas?”, ”boka in tid för sig själv” eller, värre, konstatera att ”jag hinner inte med mig själv”.

Det finns människor som uppfattar sin verklighet som att de ska hinna med alla andra, så därför hinner de inte med sig själva. Men det är som med syrgasmaskerna på flyget, som de instruerar att vid nödläge, ska du se till att sätta på dig en egen mask innan du hjälper andra. Varför då?

Varför se till att ha tid med sig själv före att ha tid med andra? Kanske till och med se det som att det inte är en fråga ens, om jag har tid med mig själv?

Jag har tid att upplösa tiden… därmed inte sagt att det alltid är enkelt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: