Arkiv

Monthly Archives: mars 2013

Jag har tid, jag lever. Livet är en viss tid. Fast livet är också, i sin mest påtagliga känsla, frihet från tid, tidens upplösande.

Frågan Vem har tid? kan därför läsas, vem är i tiden? Det kan då handla om att den som inte har tid, inte är fast i tiden. Men det är ju inte det man brukar mena med det uttrycket, i vardagligt tal. Vanligen menar man väl ”vem har utrymme i sin fullspäckade kalender till att…”, dvs ”ska vi boka in ett möte så vi hinner träffas?”, ”boka in tid för sig själv” eller, värre, konstatera att ”jag hinner inte med mig själv”.

Det finns människor som uppfattar sin verklighet som att de ska hinna med alla andra, så därför hinner de inte med sig själva. Men det är som med syrgasmaskerna på flyget, som de instruerar att vid nödläge, ska du se till att sätta på dig en egen mask innan du hjälper andra. Varför då?

Varför se till att ha tid med sig själv före att ha tid med andra? Kanske till och med se det som att det inte är en fråga ens, om jag har tid med mig själv?

Jag har tid att upplösa tiden… därmed inte sagt att det alltid är enkelt.

Annonser

hinner inte bussen

hinner inte bussen

hinner inte bussen

måste springa fortare

hinner inte bussen

kommer för sent till skolan

hinner inte bussen

 

varför sov jag så länge?

hann inte äta frukost

hinner inte bussen

 

jag vill inte

komma försent

kommer få skäll

trött på mig själv

så less på det här

var uppe för sent

hinner inte bussen

 

springer springer

springer

neeeeej, missade bussen precis

 

får sitta och vänta på nästa buss…

tjugo långa fåniga minuter

så dumt, så dumt

 

men snart glömt

redan nästa dag

 

hinner inte bussen

hinner inte bussen

hinner inte bussen

inte idag igen!

 

hinner inte bussen

nå, lika bra att sluta springa

bättre gå lugnt

slippa vänta så länge på nästa buss

 

hur ska jag lära mig?

 

Text: Fredrik Hagstedt

Känslan av att jag inte hinner, på grund av att jag gör viktiga saker, kan faktiskt vara helt okej!

Framförallt när jag har koll på mina prioriteringar. Ja, jag vet, detta är jobbiga saker. Vad är tillfredsställande, vad är inte tillfredsställande? Vissa är i högsta grad bägge samtidigt. Just nu kan det kännas jobbigt att göra det som jag vet är viktigt på lång sikt, jag skulle mycket hellre göra något som är kul. Att göra en lista på allt viktigt kan vara kul, men att genomföra det är tålamodsprövande. Hellre då surfa runt lite och söka roliga saker på nätet, eller kolla vad alla ”gör” via sociala medier. Glo på TV en stund, äta onyttigheter, ägna sig åt tankar på allt som retar upp en osv.

Strukturera och planera sitt liv, ägna sig åt friskvård, studera och utveckla sig, ge sig på utmaningar, se till att hålla kontakter med personer som ger en mycket, ta nya kontakter med personer som kan ge en ännu mer, hjälpa andra med sådant de verkligen vill ha hjälp med… jag säger inte att ALLT detta är jobbigt för alla, men de flesta tycker att vissa av dessa är jobbiga. Eller ja, vad de tycker spelar mindre roll, de undviker dem. Och säger att det är inte viktigt för mig.

Nåväl, känslan, när jag har planerat min dag, först sett över vad som är viktigast för mig att hinna med, och sedan inte hinner allt, men ändå hunnit det mesta av det allra viktigaste – är att det är helt okej att jag inte hann allt det andra. Giltigt förfall, när det är äkta, känns helt okej. Det går också att med hedern i behåll framhålla som orsak när andra frågar om man gjort det och det.

Inte minst känns det okej eftersom jag vet att jag kommer att hinna mycket av det näst viktigaste och tredje viktigaste, en annan dag, så länge jag har struktur på min tillvaro.

Tyvärr missbrukas det… det finns knappast några exakta gränser, men är t ex sjukdom alltid giltigt förfall? Dvs att utebli från det ena och det andra på grund av sjukdom. Det beror på om man ser sjukdomar som något som drabbar en, eller om man ser dem som resultat av faktorer som man faktiskt själv styr över till rätt stor del. Att känna sig krasslig efter att ha ätit massa onyttligt, druckit för mycket, inte motionerat osv, och utebli ”på grund av sjukdom”… ja rentav slarvat med sin hälsa en längre tid. Att inte vara sjuk innebär sällan att man därför är frisk. De flesta befinner sig i gråzonen. De riktigt friska blir i princip aldrig sjuka, och känner sig för det mesta pigga och alerta. Hur många är det?

Att missa att göra färdigt något i tid, eller inte hinna med det som man egentligen tycker är viktigt, på grund av dålig planering, och/eller dålig livsstil: är det okej? Bör man känna sig nöjd med det? Jag gör det inte. Jag blir frustrerad. Jag vill ändra på det. Alltså: jag anser att det är helt okej att misslyckas, men inte okej att strunta i  sina misslyckanden. Givetvis kan man kalla dem för erfarenheter istället, men det gör dem inte mindre viktiga.

Jag skrev detta för att det är högt prioriterat för mig att skriva sådant här. Inte för att jag är värst bra på det, men för att jag vill bli bättre…

Veckorna går väldigt fort ibland de bara flyger förbi,

Det är som när man kollar på moln.

Om jag vandrar en vecka i öknen,

rör sig nog tiden som en val på land.

Tiden går, o går o går o

Texten till Kristina Forsmans Som en val på land, sammansatt av texter av elever i Brunnsbo Musikklasser.

Texterna till körstyckena i Vem har tid? kommer att publiceras här efterhand.

Olika länge lever alla

Text:Anna Eriksson

Happy birthday to you kära elefant

snart en gammal tant

men först om femtio år

Happy birthday to you

vårat marsvin fyller år

åtta ljus i tårtan står

Swisch swisch fladderiflax

Vad var det?

En fjärils liv

fladdrar förbi på tio dar

men flyger längre än en dagslända

som lever högst en dag

Swisch swisch fladderiflax

Vad var det?

En fjärils liv

 

Bye-bye butterfly fly away

Sjung Happy birthday to you

andas in andas ut

Bye-bye butterfly fly away

Sjung Happy birthday to you

andas in andas ut